måndag 13 juli 2015

Rabarber, fänkål och selleri i en salig blandning

Semster. Smaka på ordet. Som den ljuvaste sockersöta kaka en någonsin smakat. I alla fall för en som har levt större delen av livet i avsaknad av semester. Kan nästan inte tro det är sant men nu är den här. Gick ut hårt med tre soldagar, varmaste premiärdoppet ever - 18 grader - och en nyskördad bok. Nu verkar det vara slut på den lyxen då solen lyser med sin frånvaro.

Mer tid över då till mat och middagar i matglada vänners lag. Vad bättre än att starta första semesterveckan med en matbloggsträff, tema semester. Problemet var bara vad göra?
Snabbt, enkelt och smakfullt. Som så många gånger tidigare kom min räddare i nöden till undsättning. En sallad, perfekt för sommarens picknickar, enkel att förbereda och funkar bra till både bröd och grillat av olika slag. 
Tack, Yotam! Och tack Rebecka för den goda potatissalladen, Russinet för de goda "picknickbullarna", Johanna för brödet, Beata och Linda för de riktigt snaskiga sötsakerna! Gick hem denna blåsig måndagskväll mätt och glad i hela kroppen. Ni är bäst! 
Sallad av rabarber, fänkål och selleri (av Yotam Ottolenhgi)
4 port

1 stort fänkålsstånd, tunt strimlad
4 selleristjälkar, tunt strimlade
1 stor rabarberstjälk, tunt strimlad
20 g basilikablad, grovrivna
15 g dragonblad, grovhackade
10 g dill, grovhackad
2 tsk fänkålsfrön, rostade och grovt krossade

DRESSING

3 msk olivolja
2 msk citronjuice (av 1-2 citroner)
1 msk lönnsirap
salt 
svartpeppar

några nävar granatäppelkärnor 
 
~ Blanda ihop olja, citronjuice och lönnsirap. Salta och peppra. Ställ åt sidan.
~ Rosta fänkålsfröna i torr stekpanna och låt sedan svalna.
~ Strimla grönsakerna, ca 2 mm tunna. Göres enklast med hjälp av en mandolin.
~ Plocka bladen av de färska örterna, riv eller hacka grovt och vänd ner med de strimlade grönsakerna.
~ Krossa de rostade fänkålsfröna grovt och vänd även ner dem i salladen.
~ Vispa/skaka dressingen och tillsätt precis innan servering. Är det picknick på g så ta med dressingen separat och blanda i på plats.
~ Toppa med ett par nävar granatäppelkärnor.
 
Smaklig spis!

* * *

onsdag 8 juli 2015

Vita bönor med tomat, vitlök och salvia

Primo 24 mars, Spongano 2015
I efterdyningarna av Italienresan har det blivit en hel del italienska toner i Miss Meister's kök. Mycket tomat, basilika och pasta. Fast inte så mycket som jag trodde. Otippat nog blev det inte särskilt många nyheter för mig under resan. Så här i efterhand inser jag att jag redan lagar mer italienskt än vad jag är medveten om. Delvis beror det nog på att jag inte förknippat all min vegetariska mat med just italienskt. Det trots att jag lagar mycket mat med inspiration av Ilva's mat (Lucullian Delights och främst den äldre bloggen Aglio e olio) och faktiskt också Jamie Oliver, som även han har en stor portion italienska influenser i sin matlagning. Kan inte säga att jag har lika stor koll på herr Oliver idag som för 15 år sedan (främst tv-serien The Naked Chef) men mycket av grunderna i matlagningen från honom hänger kvar. 

Vi lagade så galet mycket mat i Italien och det vart omöjligt att få med allt i anteckningarna. Det var förvånansvärt lite ickevegetariskt, vilket jag naturligtvis hoppade över, men några godbitar har jag kvar i huvudet. Till exempel de smaksatta vita bönorna. Superenkelt och supergott!
Nja, ta det med en nypa salt förstås. Jag höftar som vanligt och det kan hända har jag glömt någon ingrediens.
Råkar du å andra sidan vara ägare av Sanna och Hannus bok Syditaliens kök och skafferi så finns "rätta" receptet däri.
Vita bönor med soltorkade tomater, vitlök och salvia (insalata di fave e salvia)
4 port

5 dl vita bönor (små), kokta
3-4 msk olivolja
1 msk vitvinsvinäger
2-3 soltorkade tomater
2-3 vitlöksklyftor
ett gäng salviablad
salt

Har du inte redan blötlagt och kokat bönorna så går det naturligtivis lika bra med färdigkokta i tetrapack. Se bra till att skölja dem och låt rinna av innan du fortsätter med denna bönsallad.
Skär de soltorkade tomaterna i små strimlor och finhacka vitlöken.
Stek den finhackade vitlöken lätt i lite olja.
Blanda olivolja, vinäger, de strimlade tomaterna och den stekta vitlöken med bönorna. Smaka av med salt.
Strimla och fritera till sist salviabladen i het olja, lägg på papper och låt rinna av. Blanda med bönorna precis innan servering.

Smaklig spis!

*  * *

måndag 6 juli 2015

Världens bästa diet - finns den?

Vi äter mer och mer samma sorts mat världen över. På gott och ont. Enligt Kew, The Royal Botanic Gardens i London, finns i runda slängar 30 000 ätbara grödor. Av dem äter vi i princip bara ris, majs och vete. Sorgligt men sant.
På Kew finns Millennium Seed Bank där nära 2 miljarder olika frösorter finns förvarade. Tanken är att innan år 2020 ha sparat 25 % av världens alla plantfrön, främst från de mest utsatta områden på jorden som riskerar att värst drabbas av klimatförändringar och annan förstörelse av oss människor (bl. a. att det faktum att vissa grödor exploateras till den grad att det slår ut andra unika grödor samt gör en del råvaror otillgängliga för lokalbefolkningen (t. ex. quinoa) genom att de blir för dyrt för dem och tvingas leva på billigare importerade hel- och halvfabrikat).

I takt med att vi utsätter våra smaklökar för nya smaker och råvaror, med mat från jordens alla hörn, och skaffar oss en allt mer varierad kost, äter vi alltså globalt sett mer och mer samma råvaror. Hur har det blivit så? Vad gör det med oss som människosläkte? Och vem i världen äter egentligen den bästa maten? Frågorna haglar.
I den brittiska dokumentären World's best diet finns några av svaren. Har du inte sett så skynda att se på SVTplay. Del 1 (tyvärr ej längre tillgänglig) och 2 finns tillgängliga någon dag till. I filmen får vi följa Jimmy Doheryt (välkänd grisuppfödare i England) och Kate Quilton (brittisk TV-profil) på en resa jorden runt. De presenterar 50 länder, vilka rangordnats från de värsta till de bästa dieterna för ett långt och hälsosamt liv (mer info om hur de satt ihop listan) Några faktorer som används för denna rangordning är bland andra:

alkohol
fettyper i kosten

fetma
kostrelaterad cancer
diabetes
livslängd

Från 1970-talet och framåt har kostrelaterade sjukdomar som fetma, diabetes och hjärt-kärl-sjukdomar ökat världen över. Inte sällan i länder som tidigare haft en frisk och långlivad befolkning. Det är nämligen under 70-talet som grödor, främst majs, börjar industriodlas på bred front. Dock inte för de goda råvaran i sig utan för massproduktion av majssirap, ett billigt sötningsmedel. Företag börjar dessutom kräva att bönder jorden runt odlar samma varitet av grödor, vilket i sin tur resulterar i att allt fler grödor försvinner från jorden och därmed också våra matbord. Av olika anledningar är det även som så att vi börjat äta mer och mer halv- och helfabrikat, vilka i sin tur har alltför ensidigt innehåll och oftast innehåller just majssirap.
Bästa dieten är således...

* * *
För den nyfikne och kostintresserade följer här en sammanfattning av dokumentären.

#50 Längst ner på listan finns Marshallöarna. Hur är det möjligt att befolkningen på dessa paradisiska atoller i Stilla Havet, som i princip levt på kokosnötter och fisk, är så körda i botten vad gäller kostrelaterade sjukdomar. Människorna dör främst av diabetes. Det är förfärligt sorligt. I mitten av 1940-talet berövades befolkningen på sin största råvara, fisken, genom de amerikanska kärnvapensprängningar."Vattenfolket" kom inte längre åt fisken ute i havet och tvingas numera leva på  billiga amerikanska importvaror som t. ex. SPAM och andra konserver och helfabrikat. Marshallöarnas befolkning dör främst av diabetes.

#49 Ryssland. Där äter en trots allt inte helt uppåt väggarna fel kost utan dör av alkoholens följder, oavsett handlar om alkoholism och andra alkoholrelaterade händelser.
Efter Ryssland följer Kuwait och flera arabstater, som får en allt fetare befolkning av något de kallar "nya-världs-syndromet", där tillgången på så kallad "junk food" är oändlig.

En annan sorglig utveckling är att Mexico hamnar så långt ner som plats #44. Fetman är väl utbredd och för en stat med så fantastisk god matkultur, vilken de skulle kunna leva gott och länge på, så dödar bl. a. läskeblasken allt fler mexikanare för varje år som går.
Mexikos förhistoriska mat består mer eller mindre av endast sju ingredienser:
majs
bönor
pumpa
chili
sötpotatis
kryddor
örter
Ni förstår ju själva, den dieten håller än!

Så följer USA ett par sydamerikanska stater samt östeuropa och Australien, alla med stor andel majssirap i sin kost och där fetma och diabetes dominerar.
Bland de brittiska öarna är hjärtsjukdomar främsta orsaken bakom den låga levnadslängden. Fetma bland barn är också väldigt utbrett. Kosten består främst av mycket friterad mat samt hel- och halvfabrikat. Huvudingredienserna är kort och gott kött, socker, potatis, vete och vegetabilisk olja.
bild från Channel4.com
Kanske något otippat ligger Etiopien på plats #24. Till skillnad från stater som fått allt sämre dieter så har Etiopiens matkultur berikats på senare år och består mest av linser, gryn och frön, rotsaker och nästan inget kött. Det vill säga mycket fibrer. Säkert har flera av er smakat den för Etiopien karaktäristiska injera, pannkakan gjord av teff. Teff består till 2/3 av protein.
Undernäring är dock fortfarande bland de främsta dödsorsakerna och fetma lyser lyser med sin frånvaro.

När listan börjar räkna ner från #20 hamnar en i Asien. Kina ligger t. ex på plats #18. Kan tyckas lite ironiskt med tanke på att deras huvudingrediens är ris som ju alla kolhydraträdda individer flyr som pesten. Dock är kombinationen med en herrans massa grönsaker toppen för ett hyfsat långt och friskt liv.
Sydkoreaner lider allra minst av fetma och diabetes. Deras kost består främst av fisk, gärna rå, och grönsaker. De fermenterar också mycket mat. Hade det inte varit för spriten skulle Sydkorea nog kunna toppa listan men får nöja sig med plats #13.

Så har vi Frankrike som #8, med en befolkning som lever på kött, ost och rödvin. Enligt dokumentären beror den goda placeringen till stor del på helheten. Att fransmän till stor del har riktiga långluncher. De äter sällan "på väg" och det är glest med halv- och helfabrikat när fransmännen lagar mat.

På plats #6 finns Norden (Norge, Sverige och Danmark) och vår mat beskrivs som en slags nordisk medelhavsmat, Intressant nog är det inte en stat utan en religiös grupp, sjundedagsadventisterna, som hamnat på #4. De är i princip vegetarianer, dricker varken alkohol eller koffein och röker inte heller.

Så har vi då kommit till prispallsplaceringarna. På plats #3 var vi finner världens bästa diet hamnar vi i Grekland. På #2 hittar vi inga mindre än italienarna vilka fått se sig besegrade av...

*trummvirvel*

...Island. Jomenvisst. Där äter de knappt någon fukt eller grönsak och dieten består till stor del av fisk och mejeriprodukter, vilket skiljer sig markant åt andraplaceringens Italien. På Island tillagas en hel del mat med hjälp av Islands unika geotermiska energi (genom ångkokning vars utrustning och metod för övrigt skulle vara kul att grotta ner sig i). Att de titt som tätt badar i de varma källorna verkar också göra sitt till för ett långt och hälsosamt liv. 

* * *

Dieterna skiljer sig alltså en hel del åt i toppen så att helt slå fast vem som äter bäst är inte bara svårt utan nästintill omöjligt. Gemensam nämnare är att maten är minimalt bearbetad, hel- och halvfabrikat existerar knappt ens, samt att den är väldigt lokal. Många idkar självhushåll och äter mat från småskaliga lokala jordbruk och mattillverkare. 

Så, det var väl inte så konstigt att jag la på mig sisådär en elva extra kg första gången jag bodde i USA. Idag håller jag mig som vegetarian närmast åt den italienska dieten men som den nyfikna matnörd jag är, som gärna testar nya råvaror, är det inte utan att jag med lätt ångest kokar min quinoa, vispar ihop min chiapudding och äter så kallad superfood från områden där lokalbefolkningen tvingas leva på billiga och usla importvaror.
Det finns definitivt förbättringspotential för mig att ta mitt globala ansvar.
För människorna och för vår gemensamma miljö. 


 * * *

onsdag 1 juli 2015

Ugnsbakade körsbärstomater


Idag är matinfluenser och recept oändliga och extremt tillgängliga. I princip skulle en kunna ägna sig åt matlagning dagarna i ända, år ut och år in, och ändå inte hinna pröva allt en ser och hör. Konstigt nog går jag ändå på rutin och veckornas alla matlådor har pinsamt lite variation. 
Så ibland, då gnistrar det till och jag lagar mig igenom ett recept här och var. Senast i raden var Slow-roast balsamic tomatoes, ur det brittiska matmagasinet Vegetarian Living. Ugnsrostade tomater är förstås ingen revolutionerande matnyhet, det går bara att göra på lite olika vis så detta var en ny variant för mig.
Det visade sig att inte hade någon balsamicovinäger hemma så det blev att improvisera med en skvätt vitvinsvinäger och en skvätt balsamicokräm istället. Same, same, but different. Det blev rackarns gott det med! 
Ugnsbakade körsbärstomater
1-2 port

20 körsbärstomater (eller 10 plommontomater)
4 hela vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger (röd)
salt 
svartpeppar
färsk basilika, timjan eller oregano

Sätt ugnen på 150 grader.
Skölj och halvera tomaterna. Lägg i ugnsfast form tillsammans med vitlöksklyftorna (behöver ej skalas). Ringla över rikligt med olivolja och balsamicovinäger. Salta och peppra.
Baka tomaterna i ugnen ca två timmar, tills de blir genombakade och mjuka.
Ta upp vitlöksklyftorna, skär av de grova ändarna (se till att inte bränna fingrarna!) och kläm ut den mjuka vitlöken över tomaterna och vänd om allting ordentligt.
Toppa med färsk basilika, timjan eller om du hellre föredrar färsk oregano.

Servera till stekt grön sparris (och fullkornspasta eller polenta). Eller använd i tomatsåsen, på pizzan, i soppor m.m. Bara fantasin sätter gränser!

Smaklig spis!

* * *

tisdag 30 juni 2015

Ibland lyser solen extra starkt

Vissa dagar är faktiskt bättre än andra. Idag En tisdag för nio (VART tar tiden vägen?) veckor sedan var en sådan. Det var alltför längesedan sist vi sågs, Kristiina och jag. Solen sken från en klarblå himmel och med löfte om att våren faktiskt var på gång strosade vi runt i Trädgårdsföreningen och njöt av varandras sällskap.

Då jag utfärdat kokboksförbud för mig själv (i alla fall så länge det inte är en helvegetarisk/vegansk kokbok) blev jag superglad för denna fina present från Kristiina! Ett par veckor senare kom också en hälsning från självaste kokboksförfattaren, ni vet han vars resa till Italien jag följde med på.

Förresten, har ni inte kikat där än så ta en tur i Kristiinas blogg som är fylld av härliga och inte sällan underfundiga bilder som visar på att Kristiina har öga för detaljer och lite vad livet självt handlar om.
Där finns naturligtvis även fullt av mat och en hel del hembakat och goda efterrätter.
Tusen tack, Kristiina för boken!
Tack till dig också Hannu, som gjort boken.


* * *

måndag 29 juni 2015

Ramslökspesto

Inte heller jag kunde motstå den färska ramslöken. Hittade färsk sådan på Bara Bra Mat i Majorna. Detta var förvisso i mitten av maj men än är ramslökssäsongen inte helt över så den går nog att hitta än. Hade först tänkt använda den i en "vårpaj"med grön sparris men det blev en slags pesto istället.

Ramslökspesto
ca 1 1/2 dl

ca 40 g ramslök, färsk
1 1/2 dl mandel
dragon, färsk
salt
olivolja

Rosta mandeln lätt i ugnen först. Mixa. Tillsätt sedan ramslök, dragon och ett par matskedar olivolja. Mixa igen. Smaka av med salt och eventuellt lite svartpeppar. Tillsätt mer olivolja efterhand tills peston blir tillräckligt smidig.

Blanda i en matsked eller två i nykokt fullkornspasta eller vänd om med ugnsrostad färskpotatis. Också gott på en skiva stekt surdegsbröd och (för icke-veganer!) ett stekt ägg.


Smaklig spis!

* * *

lördag 27 juni 2015

in the making

Det går nästan att känna doften genom skärmen!
När jag var liten bodde jag i hus med trädgård. Där fanns rabarber, stora vinbärsbuskar, både röda och svarta, och så växte där ett par röda och gröna krusbärsbuskar också i trädgården. Till skillnad från äppelträden och päronträdet fick det storta plommonträdet stryka på foten. Varför vet jag inte. 
Ibland sattes potatis och det hände att ett grönsaksland såddes. Med morötter, dill, rädisor, sallat och säkert några mer sorter jag inte minnns. Alltså inte sådär överdådligt med mat men tillräckligt för att odla den där speciella känslan med att äta det en själv odlat och nyss dragit upp ur jorden.

Fläder däremot hade vi inte i trädgården. Som tur var hade vi rackarns trevliga grannar. Eftersom deras stora fläderbuske liksom hände och sträckte sig upp för slänten i vår trädgård så var det bara att skörda på "vår" sida.
Som stadsbo är det inte alltid helt lätt att kombinera livet bland betongen med det som ligger där och pyr under skinnet. Längtan efter egen uteplats och trädgård är ibland väldigt svår att trycka undan.  
Inte undra på att jag blev glad att äntligen hittat en prunkande fläderbuske med blommor dit jag når! För er som undrar, nej, jag tänkter inte tala om var den växer. Kan bara säga att den har bland de största och finaste blomklasar jag sett på en fläder. 
Då jag inte har något eget gammalt recept på fläderblomssaft så har jag googlat mig fram. Hittar mer eller mindre samma recept överallt. Nedan följer hur jag gick till väga första gången.
Dock blev saften så äckligt söt (nej, jag är ingen saftdrickare av rang utan använder helst fläderblomssaft till kalla vodkadrinkar!) att jag fick tillsätta koncentrerad citron vilket resulterade i att den smakar mer lemonad än fläderblomssaft. Ett nytt försök är i skrivandets stund under process.
Fläderblomssaft
ca 5 dl

10 fläderblomsklasar
1 ekologisk citron
5 dl ekologiskt socker
4 dl kokande vatten
1 tsk citronsyra

Skölj blomklasarna i ljummet vatten.
Tvätta citronen och skär i tunna skivor.
Skär av de grövsta blomstjälkarna och lägg blommorna i en bunke. Varva med citronskivorna och citronsyra.
Låt sockret lösa upp sig i det kokande vattnet och häll sedan över blomklasarna.
Med tätslutande lock på ska detta nu dra i några dygn. Bland recepten jag hittat varierar det mellan 2-5 dygn, i rumstemperatur och/eller i kyl.
Så glöm nu bort saften ett par dagar innan det är dags att sila den och hälla på flaska.

Smaklig fika!

* * *

torsdag 18 juni 2015

Långbönor med gula tomater från Bua

I slutet av april var första gången jag såg dem i verkligheten. Långbönorna. Bara sett dem i mattidningar och diverse matsajter på nätet tidigare. Tror jag i alla fall.
Hur som helst, utan att riktigt veta hur de smakar eller vad göra med dem köpte jag hem en knippe. Antog de är lite som vanliga gröna bönor/haricot verts men ack vad jag bedrog mig. Eller ja, kanske inte riktigt. Visst påminner de väldigt mycket om gröna bönor i smaken. Men konsistensen! Konsistensen var mycket...eh, "krispig" eller "pigg". Om en konsistens nu ens kan vara pigg så är det precis vad långbönor är.
De mjuknar inte så som gröna bönor lätt gör utan behåller sin stuns och tuggmotstånd även i tillagad form. De kan vara lite bångstyriga och ta plats i stekpannan i sin fulla längd.
Långbönor med gula tomater
1 port

en knippe långbönor
olivolja
1-2 vitlöksklyfta (valfritt)
2-3 plommontomater (går naturligtvis bra med andra än från just Bua)
salt
svartpeppar
balsamicovinäger
god olivolja

Stek på medelvärme i stekpanna tills bönorna verkar genomstekta, sisådär 5-10 min.
Valfritt - Skala och skiva en vitlöksklyfta och stek med bönorna. Lägg gärna i mot slutet då vitlöken har en tendens att bli bränd ganska fort.
Skär upp de färska  tomaterna och lägg sedan allt på tallriken. Salta, peppra och ringla lätt över balsamico och god olivolja, förslagsvis en från Olivoljebutiken.

Smaklig spis!

* * *

onsdag 17 juni 2015

"Miss Meister's mat fans want to here from you"

Det kom ett mail nyligen, som talar om att jag inte besökt fb-sidan för Miss Meister's mat på länge. Haha, som om jag inte redan visste! Tack och lov skickar Blogger inte ut den typen av meddelanden. Hela maj har passerat utan ett endaste inlägg, trots att jag som vanligt påbörjat dryga tio stycken sedan sist. Juni verkar gå samma öde till mötes.

Efter det jag kom hem från Italien, strax innan påsk, har jag bara mått så himla dåligt. Lederna har börjat värka igen och jag har gått upp en del i vikt. Så är det gråten. I tid och otid. Vet inte riktigt vad jag ska göra just nu för att bli bättre.
Svårt att sätta fingret på en sak men förmodligen är det sommarens intåg som spökar (avskyr sommaren) samt den ångestfyllda process som lett fram till det faktum att jag nyligen sa upp mig från min nuvarande tjänst.
Josåatte, är en inte arbetslös så säger en upp sig. Galet.
Det gör ont ända in i själen att lämna mina absoluta favoritstjärnor - barnen! Jag säger bara 3-4-åringar, finns nog ingen bättre ålder i livet. Så sjukt nyfikna och underbart bubblande av berättelser (vilka dock kräver ett tränat öra för att hänga med i ;-) ).
Ja, det är väl i alla fall några av anledningarna till tystnaden här för tillfället. Att magen helt kajkat ur och febern kommer och går som den värsta guttaperkaboll gör inte heller vardagen lättare. Svårt att äta ordentligt. Hungrig men ändå inte hungrig. Magen tål knappt någonting.
Nä, bättre dagar har en haft. Och bättre dagar lär väl komma vad det lider.

Förresten, visst är det ändå sorgligt att denna enorma kunskapstörs och nyfikenhet på livet små barn har lyser med sin frånvaro hos allt för många vuxna. Vad är det som händer? När slutar egentligen människor att vara nyfiken på hur saker och ting och inte minst livet självt fungerar? Varför? Vad är det som får allt för många att känna sig nöjda? Så ovilliga att se saker ur olika perspektiv och vägrar att revidera sina redan tillskanskade kunskaper.
Så vansinnigt sorgligt.

* * *

måndag 27 april 2015

Ugnsrostad brysselkål med kokt vitlök och citron

Det är väldigt sällan jag följer ett recept till punkt och pricka. När jag väl står där och tänker laga något jag sett i en kokbok som verkar lockande, saknas det alltid något. Antingen har jag det inte alls  eller ingen tillräcklig mängd osv. Då blir det till att improvisera. Ibland är det också så att vissa moment kan vara för omständliga så då förenklar jag och justerar lite i recepten.

Med tanke på att jag lagade denna rätt i slutet av januari i år finns är det kanske inte helt lätt att hitta brysselkål nu men hey, det är snart höst igen. Då ska du röva denna rätt som utgår från Yotam Ottolenghi och hans senaste kokbok Plenty more. Jag har lagt till och dragit ifrån lite på en höft här och slutresultatet blev hur som helst gott ändå.

Ugnsrostad brysselkål med kokt vitlök och citron
2 port

250 brysselkål
4 vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger
1-2 citroner
salt
chili
risnudlar

Putsa och skär brysselkålen i halvor/skivor. Lägg i ugnsfast form. Dressa med olivolja och salt. Ugnsrosta brysselkålen i ca 30 min, 180-200 grader. Den ska bli något mjuk och få lite färg. Tiden kan variera något beroende på ugn, typ av form och storleken på brysselkålen.

Koka vitlöksklyftorna i ett par minuter. Häll av vattnet och torka vitlöken lätt med hushållspapper. Stek dem sedan i olja. Rör om hela tiden så de får färg runtom. Tillsätt balsamicovinäger och låt puttra tills vätskan tjocknat.

Tvätta citronerna och riv av zesten. Pressa ut så mycket citronjuice som möjligt och koka zesten i citronjuicen. Ställ åt sidan då vätskan kokat ner och tjocknat lite.

Blanda vitlöksklyftorna och sirapen (som blev av stekningen) samt citronzesten med den varma brysselkålen.
Servera med svarta risnudlar.

Smaklig spis!

* * *


Påbörjad 27 jan 2015

Related Posts with Thumbnails