tisdag 24 mars 2015

Lecce, pasta och middagsgäst

 
 
Gah, det går verkligen undan här! Vill så gärna få ner allt på pränt innan jag blandar ihop alla maträtter, råvaror, utflykter, besök och vyer som upplevs. Det är som en orkan av intryck och vinden lär inte bedarra än på några dagar.

Började denna tisdag med den nu sedvanliga joggingturen. Men precis när jag var tillbaka, alldeles runt husknuten, sprang jag av outgrundlig anledning vilse. Seriöst? En dag som denna då vi hade "fri" förmiddag och bestämt oss för att åka på utflykt på egen hand. Nåja. Det blev en extra lång (och välbehövlig!) joggingtur denna förvånansvärt något varmare morgon.
Snabbfrulle bestående av kaffe, banan och en näve hasselnötter. Sen bar det av, med ett mindre snabbgående tåg, till Lecce, en av de större städerna i Apulien.
Vi hann bara med en promenad i den gamla stadsdelen, så vad gäller italiensk shopping har jag ingen som helst aning. Däremot fanns här fullt av historia. Vad sägs om att ha rester av en amfiteater från romartiden mitt i stan? Inte fullt så gammalt men ändock några hundra år på nacken har också den särpräglade barockarkitekturen i stan - Il Barocco Leccese. Många katedraler var under restaurering, med hjälp av EU-pengar.
Duomo di Lecce (byggt 1659-70), med sitt 54 m höga klocktorn,
Campanile (byggt 1661-82) är den högsta byggnaden i Salento
Vi åt lunch i Lecce innan tåget gick tillbaka till Spongano. Bruschetta med tomat och rosmarin och så den numera klassiska bondbönspurén och kokt cikoria. Hrm, var inte direkt det bästa haket i Lecce vi hittade.
Njae, inte särskilt imponerad
Men vad gör väl det med värsta tjusiga middagen väntar till kvällen. Men först jobba! Klockan fyra var det nämligen dags att samlas i köket igen. Pasta stod på programmet idag. Faktiskt det enda vi alla gjorde tillsammans. Annars lagade vi oändligt många rätter i mindre "matlag".
En näve durumvete och en skvätt vatten. Sen var det bara att knåda ihop degen tills den blev lagom torr men ändå väldigt seg och smidig.
Förmodligen är jag den enda svensk som fortfarande inte gjort just egen pasta så det var permiär för mig. Och då så gör vi orechietter. Va f*n!? Vet ni hur svårt det är att göra pasta? Seriöst, jag ska aldrig mer göra pasta.
Vi delade deg med varandra, knådade lite till, svor en del, sen fick pastan ligga
och vänta på ett bord tills det var dags att koka den. Det vill säga ett par
minuter innan den skulle ätas.
Det är nästan overkligt hur god middag en kan ha en vanlig tisdagskväll. Den började med bubbel och panelle. Sen antipasti på rester från tidigare middagar och lite annat gott. Bland annat vita bönor med fritterade salviablad, sjukt god linssallad och så de spröda, gröna färska bondbönorna och tärnad pecorino (lagrad fårost).
Sedan fortsatte kvällen med mer mat och en skaldjurshistoria som jag hoppade över. Vad jag däremot inte hoppade över var romanescosåsen av alla romanescosåser. To die for. I kid you not.
Ni som hängt med Miss Meisters mat några år vet att jag älskar rostad paprika och också gjort en del paprikasåser genom åren. En favorit är t ex den rökiga. Romanescosåsen går också bra att leka lite med smaksättning men glöm för allt i världen inte mixa i mandlar!
Jisses, nu blir ni väl proppmätta bara av att läsa om all mat som serverades. Men det var inte slut än. Billy och jag rockade i köket i eftermiddags och gjorde en rackarns god parmigiana di melanzae.  Josåatte. Den blev faktiskt riktigt god. Recept? Nä, det fick vi aldrig.
Kvällen till ära hade vi en middagsgäst också. Gino L. DiMitri, lärare vid ett institut i Maglie. Han berättade bland annat om olivträden och hur en fördande sjukdom de drabbats av håller på att förstöra olivoljeproduktionen i landet. 

Och som om världen inte vore liten nog så nämner Gino plötsligt Ilva Beretta.Vad, hur och varför han kom in på henne vet jag inte (han pratada och berättade en massa saker under heeela middagen) men världen krympte lite just då. Vem hade anat. Allas vår Ilva. Eller ja, "min" Ilva i alla fall. Kvinnan jag är evigt tacksam för över att Miss Meisters mat kom till liv.


Så, vad hände med pastan då?
Den glömde jag helt av att fota! Slurp sa det så var den slut :-)

På återseende snart igen!

* * *

måndag 23 mars 2015

Agriturismo och vintertomater

Vintertomater
Måndag. Regn. Mulet.
Agriturismo Le Stanzie. Promenad i området. Kort på Maj som tar kort på svart orkidé.
Vintertomater en masse
99 % egen tillverkning av maten de serverar.

Eva berättare om Hildegard (av Bingen)
Vansinnigt god mat!! Och så en lagerbladslikör efter maten. Tjena så god den var!!
Gallipoli. Västkusten. Standpromenad, vackra fasader. Mäktigt hav. Blåst.
Skaldjursinköp i hamnen
Middag i stora rummet. Skaldjurstjossan. Jag rester från söndagen plus fritterade auberginebollar.

Ja, så här kan minnesanteckningarna se ut för en dag i Italien. Det är vansinnigt mycket vi hinner med under en dag. Många intryck att smälta. För att inte tala om alla maträtter att hålla reda på!
Vintertomater vid entrén
Idag gjorde vi bland annat ett besök på fantastiskt vackra Le Stanzie, en så kallad agriturismo. I Italien är det samma som en lantbrukgård och ett slags turistboende. I princip all mat som serveras där är egenproducerad (och ekologisk?). Le Stanzie var så vansinnigt fin och bilderna gör definitivt inte platsen rätta. Lunchen vi fick där var nog bland det godaste jag ätit.
Precis när vi skulle slå oss ner vid bordet vinkades vi in till en annan del av restaurangen. Ett otroligt vackert gamaldags kök med öppna spisar. Överallt i taket hängde klasar av gula pomedores - vintertomater. En tomatsort något besk i smaken jämfört med de röda tomater vi är vana vid men väldigt, väldigt god. Där bjöds på en starter. En slags soppa/gyta som dessvärre hade kött i sig så det blev inget för mig. Men. Vad var det i den där soppan egentligen?
Svarta kikärter! Minsann, det visste jag inte ens att det fanns.
Väl tillbaka vid bordet börjad så matfrossan. Skålar bars in med än det ena än det andra. Några med kött i men tillräckligt många med bönor och linser så ingen risk att gå hungrig därifrån! Stekt bröd, vita bönor (fava) och cikoria. Bonbönspuré och stekt bröd. Vintertomater. Flera ostsorter. Pèttole (fritterad deg?). Och mycket mer.
Jag skrev, åt och drack, skrev lite till, åt, glömde skriva ner hälften, åt, drack och lyssnade till E som berättade om tyska Hildegard von Bingen, född 1098, och hennes bravader. Hildegard har bland annat skrivit böckerna Hildegards kök - råd och recept för ett liv i hälsa och Hildegards örtabok - förebygg och hela.
Sen var det dags för efterrätt. Apelsin, rå fänkål och likör! Kanske bland de godaste likörer jag smakat var Allorino - lagerbladslikör.

Tack för maten!
 
* * *

Puglia, Salento, Spongano och det stora Köket

Det går minsann undan här. Fullspäckat program och inte många minuter över till "egentid" . Soligt och fint, men svinkallt det första dygnet. Nu lite mildare men desto mer regn. Trots det har vi hunnit med långpromenader och flera utflykter med buss. 
Min gamla minidator är just det, gammal. Det märks särskilt när det kommer till bildhantering. Den tar inte ens bilderna från mobilen. Jag skriver därför så gott det går (mest minnesanteckningar) på plats men kommer posta inläggen i efterhand, när jag kommit hem och fört över alla bilder ordentligt.
Jag befinner mig alltså i pyttelilla staden Spongano som ligger i Salento, självaste italienska stövelklacken och likaledes södra delen av Apulien. Syditaliensk mat står i fokus och vi har ett gigantiskt kök här där vi tillsammans lagar mat varje dag. Det är lite som ett scoutläger deluxe. Med extra allt.
Vistelsen här är arrangerad av Sanna Töringe och och Hannu Sarenström, två välkända profiler inom mat och trädgård, i den svenska ankdammen. Programmet är fullspeckat och det är inte många minuter över till "egentid". Lagar vi inte lunch eller förbereder mat inför kvällens middag så är vi på tur någonstans i regionen. Hittills har vi bland annat varit på en lördagsmarknad, blivit bjudna på middag av självaste baronen (en av ägarna till palatset vi bor i), vandrat runt i Sannas trädgård, gått på långpromenad i olivlundarna, doppat händerna i Medelhavet och idag besökte vi även en underbar Agriturismo - Le Stanzie. Förmodligen hade jag där min bästa lunch ever.
Och så dricker vi vin.
Jag försöker anteckna och fota så mycket det går men erkänner att jag redan ligger efter i dokumentationen. Det är så många smårätter hela tiden och min italienska är i princip obefintlig så jag tappar bort mig hela tiden. Hoppas bilderna sen ska hjälpa minnet på traven.

Hej så länge!

* * *

söndag 22 mars 2015

Grattis till mig och bloggen

Ännu en gång har jag glömt av bloggens födelsedag, nu den åttonde i ordningen, men däremot inte min egna. Inte för att den är särskilt speciell men i år råkar den infalla under vad som är min första semesterresa på väldigt många år. Mycket har hänt förändrats i mitt liv under 2014 och en del av vad som blivit vardag för är omkullkastat. Svåra beslut och och ja, ett rätt så omtumlande år på många sätt. Hade därför planerat att ge mig själv en utlandsresa i vår. Kanske till Barcelona eller så men så dök en alldeles speciell resa upp framför ögonen på mig.

Så typiskt mig då att handlöst kasta mig in i något som inte är helt bekvämt.
Men.
Som vanligt löser sig allt till slut och jag kommer förhoppningsvis inte ångra en sekund av mitt beslut.

Önskar verkligen att jag framöver kommer få mycket mer tid och energi till att fortsätta uppdatera bloggen mer frekvent än på senare tid. Först ska jag bara njuta av min allra första resa till Italien!
På återseende!
* * *

lördag 21 mars 2015

Äntligen framme!

Efter viss dramatik och ovisshet är jag äntligen på plats! På grund av en strejk i Italien var nämligen flyg från Sverige och Danmark försenade och de italienska inrikesflygen inställda. Ett tag såg det riktigt mörkt ut att alls komma fram till slutdestinationen. Cirka sex timmar försenade kom vi i alla fall fram till slut och den planerade välkomstmiddagen har fått skjuta på sig ett dygn.
Det var kolsvart mest hela tågresan genom Italien och under den långa bilfärden från Brindisi centralstation till palatset i Spongano, palatset som nu ska vara mitt hem den kommande veckan, så det var riktigt spännande att se hur allt ser ut nu i dagsljus. Kul också att träffa resten av alla matnördar och medresenärer.

Så trots allt strul kan väl äventyret på plats knappast börja bättre än med sol och morgonkaffe ute på taket.
Sen var det dags att kavla upp ärmarna och sätta igång med resans första lunch. Tre soppor och elva trevande matnördar. Eller ja, alla är nog inte riktigt matnördar för en och annan "medföljare" finns i sällskapet. Men det ska nog bli bra det här.
Även lunchen intogs ute på taket, i solen. Mer om sopporna kommer så småningom.

Hej så länge!

* * *

fredag 20 mars 2015

Karins kokbok är äntligen här!

Tror det är Karins andra hälft som fotat
Det känns som inte särskilt längesedan. Vid närmare eftertanke är det över sju månader sedan vi hälsade på hemma hos allas vår Karin. I Mollösund på Orust. Då var det fortfarande sommar och sol och vi hade en superhärlig dag tillsammans. Full av mat och minst fotograferande. Jo, så är det när vi matbloggare träffas. Det fotas i parti och minut.
Fotograf här är Karin själv
Vi visste att en kokbok var i görningen och har alla provlagat och provbakat en del recept. Och som vi väntat!
Nu är Karins kök - mat och minnen från Mollösund äntligen här. En helt fantastiskt fin bok. Underbara bilder och alldeles lagom stor. Gillar precis allt med kokbokens format vad gäller papperskvalitet, storlek, tyngd och ja, allt det tekniska. Naturligtvis står själva maten i centrum och det är ju ingen hemlighet att Karin lagar och bakar rackarns god mat. Allt är i och för sig inte vegetariskt men i det här fallet står jag ut med det ;-)

Har du tid och möjlighet så ta tillfället i akt att köp ditt eget ex, signerad! Du får alltså träffa Karin i egen hög person och dessutom få dig några smakprov från kokboken. Imorgon lördag håller nämligen Karin boksläppskalas i Trollhättan. Läs mer och anmäl dig här på fb-eventet.
 
Kan dessvärre inte själv medverka för jag är på resande fot till vad som kommer bli mitt första äventyr i Italien.
Trevlig helg!

* * *

torsdag 19 mars 2015

Välkomna våren med grön ärtsoppa en masse!

Som sagt. Det att ta mig vatten över huvudet är väl en av mina sämre sidor. Det brukar trots allt bli bra i slutändan men mycket får stryka på foten under vägen och det känns inte alltid så bra i kropp och själ. Svårt att hinna ta igen allt som tvunget prioriterats bort. Tiden är alltid så knapp. Miss Meisters mat är tyvärr något som allt oftare tvingas stå åt sidan. Men mat lagas förstås i Miss Meisters kök.
I helgen som gick arrangerades en överraskningsfödelsedagsfest som hette duga, för bästaste C. Jag stod för förrätten. Så  t y p i s k t  mig att då välja att laga något jag aldrig tidigare gjort. Dessutom i runda slängar 30 portioner!Alltså inget säkert och väl beprövat kort. Närå. Ut på hal is ska jag. Förstår verkligen inte varför jag utsätter mig själv för sådant.

Men. Det blev bra.

Nu gjorde jag soppan i tre steg. Eller snarare var det som så att jag lagade tre soppor som alla blandades till en. Dels för att min största kastrull endast håller 5 l, dels för att jag smakmässigt prövade mig fram.
I receptet nedan har jag lagt ihop alla omgångar till ett och samma. Sen är det ju det där med att höfta och smaka av. En får ge och ta lite med vattenmängden och kryddningen. Första omgången blev något tjock så jag korrigerade det med andra och vattnigare omgången. Sen bara gröna ärtor och vatten i sista för att piffa upp färgen lite. Den blir lätt lite åt det brunaktiga hållet.

Soppan går att äta både varm och kall. Som huvudrätt halveras antal portioner.
Just denna soppa serverades kall. Eller ja, snarare rumstempererad då den stod framdukad ett par timmar innan vi till slut satte oss vid bordet.
 

Grön ärtsoppa på Miss Meisters vis
ca 25-30 port (som förrätt)

2,5 kg gröna ärtor
4 scharlottenlökar
(ganska stora)
8-10 vitlöksklyftor

olivolja
4 grönsaksfondpuckar (alt. grönsaksbuljong)
ca 3 liter vatten
2 dl torr sherry
2-3 citroner
3-4 msk ramslök (torkad)
1-2 msk dragon (torkad)
1 tsk riktigt het chilisås  
10-12 st grönpepparkorn
10-12 st rosépepparkorn 
vitpeppar (ganska många vrid på kvarnen)
salt (kan variera beroende på sältan i grönsaksbuljonen/fonden)

GARNERING

2 äpplen, svenska Elise (rött, fast, sött och syrligt äpple)
citronjuice

ärtskott
krasse
pumpafrösalt (recept finns här)

Börja att finhacka scharlottenlöken och vitlöken. Bryn i olivolja på medelvärme tills den är mjuk och lutar åt genomskinlig. Den sak absolut inte bränna vid.
Koka upp vatten och lös upp fonden alt. grönsaksbuljonen.
Tillsätt lök, ärtor, sherry och dragon. Låt puttra ca 3-5 min. Tag av kastrullen från plattan och låt svalna något.

Mixa soppan riktigt slät och tillsätt citronjucen från 2-3 citroner (bör vara ganska saftiga citroner) och zest från en (tvättad!) citron. Mixa i den torkade ramslöken och ev några mortlade grönpeppar- och rosépepparkorn. Det blev ingen större mängd (ca X antal korn) och jag är osäker på om det egentligen gjorde något för smöaken eller ej men slutresultatet blev ju gott så därför skriver jag med i receptet trots den ringa mängd. Samma sak gäller chilisåsen. Kunde absolut varit mer hetta i soppan men vitlöken gjorde nog sitt också förstås.

Peppra ordentligt och salta mer om inte fonden givit tillräcklig sälta. Tänk på att pumpafrösaltet också ger viss sälta till soppan.
Hyvla äpplet i tunna skivor med en mandolin. Pressa citronjuice över så minskar risken att äpplet blir brunt innan det äts upp.


Servera soppan i glas och garnera med tunna äppelskivor, ärtskott, klippt krasse och toppa alltihopa med pumpafrösaltet.

Smaklig spis!

* * *

måndag 9 mars 2015

Detta med att ständigt ta sig vatten över huvudet

Det är inte längre någon idé att fråga varför. Det verkar mest vara ett inbyggt fel i mig, det att jag har så lätt för att kasta mig in i saker jag inte kan. Saker jag har lite eller helt saknar erfarenhet av. Och det gäller inte bara mat och matlagning.
Jag blir så trött på mig själv. Det låter kul och nyfiken som jag är vill jag så gärna lära mig mer men så slår verkligheten till som en käftsmäll och jag inser att det är knappt om både tid och kunskap för uppgiften jag i ett svagt (eller dumdristigt?) tillstånd åtagit mig. Att jag tar mig vatten över huvudet är snarare regel än undantag.

Förrätt verkade så enkelt. Nu står jag i valen och kvalen mellan dill och dragon. Med eller utan rotselleri. Tärningar eller stavar. Buffé eller portioner (ve och fasa för det sistnämnda, jag som inte kan dekorera och pynta matuppläggningar). För att inte tala om transport! Cykla en mil med matvärdigheten i behåll?
Till råga på allt har jag fått för mig att lära mig italienska.
Hur ska detta egentligen sluta?

Trevlig måndag på er!

* * *

söndag 8 mars 2015

Plättar av hirsmjöl

Under julhelgen gav jag mig på ett försök att rensa och organisera mina tiotusentals digitala bilder och upptäckte då en hel del bilder på pannkakor, plättar och blinier vilka aldrig blivit bloggade. Det är inte så att jag helt givit upp mina intentioner att hålla mig med fullskalig vegansk kost men jag tycker det är så oerhört svårt att få till goda pannkakor, plättar, grönsakspuckar, vegobollar m.m. som håller ihop utan ägg. Ogillar även starkt bakpulver och bikarbonat så därför slinker ett och annat ägg igenom.

Det kan var just p.g.a. äggen som gjort att jag aldrig kommer mig för att blogga om dem samt att jag verkligen suger på att skriva ner recept meddetsamma. Verkar vara något av en expert på att höfta mått och blanda ingredienser lite efter känslan för stunden. Hur olämpligt som helst för den sporadiska bloggare jag är. Dagens inlägg skrevs t ex för exakt 4 veckor sedan.
Dessa hirsplättar blev oväntat goda. Påminner lite av amerikanska pannkakor fast mindre torra och riktigt fluffiga. Hemligheten är sannolikt den vispade äggvitan.

Plättar av hirsmjöl
ca 7 st

1 ägg
1 dl mjölk
1 dl hirsmjöl
1/2 dl boveteflingor
1/2 tsk salt
rapsolja (till stekning)

Separera ägget och blanda mjölken med äggulan.
Vispa in mjöl, salt och boveteflingor i mjölk- och äggblandningen.
Vispa äggvitan hård och vänd försiktigt ner i mjölksmeten.
Hetta upp olja i en stekpanna. Klicka ut smeten i stekpannan, max 2-3 åt gången. Stek på båda sidor tills gyllenbrun.
Servera med färska bär, apelsinskivor och lönnsirap.

Smaklig spis!

* * *

Ursprung: 2015-02-0

lördag 31 januari 2015

Morots- och citronbröd

Baka bröd har aldrig riktigt varit min grej. Inte för att jag inte bakar bröd emellanåt men det är så sällan att jag aldrig blir riktigt bra på det. Så är det detta med att jag nästan aldrig klarar att följa ett recept till punkt och pricka. Kan tyckas lite märkligt då jag nästan tvångsmässigt måste krångla till det när jag väl ska till att baka bröd. Men sån är jag.
Med detta som bakgrund tycker jag ändå dessa morots- och citronbröd blev riktigt goda. Allra godast som nybakade och fortfarande varma. Blev annars fort ganska torra så en aning mindre mjöl i eller något kortare gräddning nog vara bättre.

Morots- och citronbröd
ca 30 vridna eller 50 snurror

25 g jäst
5 dl morotsjuice
1 dl pressad citron (2-4 citroner)
2 msk rapsolja
2 medelstora morötter (ca 160 g)

1 dl pumpakärnor
1/2-1 msk kumminfrön
1 krm muskot
2 tsk salt
3 dl rågmjöl
3 dl manitoba cream
5-7 dl vetemjöl
80 g purjolök
zest av 3-4 citroner
vallmofrön
sesamfrön

Rosta pumpakärnorna i torr stekpanna och kör sedan i mixer till ett mjöl.
Smula jästen i bakbunke. Lös upp den med fingervarm morotsjuice.
Skala och riv morötterna, ena hälften grovt, andra fint.
Jäs 1 1/2 timma under bakduk.
Stjälp upp degen på mjölat bakbord och dela den i 4 bitar. Knåda lätt och kavla ut till en rektangel, ca 35 x 20 cm.
Strö över rivet citronskal och finstrimlad purjolök. Dela i sju avlånga bitar. Vik ihop varje bit längst ned långsidan, vrid försiktigt om och lägg på bakplåtspappersklädd plåt.
Jäs ca 20 min.
Pensla lätt med vatten och toppa med vallmo alternativt sesamfrön.
 
Toppa med vallmo- eller sesamfrön

En variant av de vridna bröden är att göra precis som med kanelbullar. Kavla ut degen som tidigare, strö över både rivet citronskal och finstrimlad purjo. Rulla sedan sedan hela den utkavlade degbiten på längden. Skär små portionsbitar, det blir många fler än de vridna bröden, och lägg snurrorna på bakblåtspapperklädd plåt eller i små muffinsformar.

Grädda bröden mitt i ugnen på 250 grader, ca 10 minuter. Kan variera lite beroende på ugn. Servera med rödbetsdipp.
Smaklig spis! 

* * *

Related Posts with Thumbnails