fredag 15 januari 2016

Ekostore, snart ett minne blott.

En lysande stjärna på Göteborgshimlen har slocknat.
Kanske var det bara en ren och skär tillfällighet men mat, eko och vego låg rätt i tiden då och Miss Meisters mat och Ekostore föddes nästan precis samtidigt. För snart 9 år sedan, den 26 februari 2007, postade jag första inlägget i bloggen. Tre dagar senare slog Ekostore för första gången upp sin port.
Det är med stort vemod jag förra veckan läste nyheten om att Ekostore nu kommer att stänga igen sin dörr. För gott.
Den 6 januari 2016 skriver ägaren Hanna på Ekostores facebook-sida:

"Bästa kund,
I mars 2007 öppnade jag Ekostore med ambitionen att bidra till en utveckling av det ekologiska Göteborg. Min målsättning har varit att inspirera fler människor till att välja den ekologiska maten.
Ekostores resa har varit kämpig på många sätt och först efter flera år nådde vi punkten då butiken kunde bära sig. Det senaste året har dock omsättningen sjunkit drastiskt och detta tillsammans med en kommande chockhöjning av hyran gör att vi inte längre kan fortsätta. Det är med mycket sorg i hjärtat jag nu meddelar att Ekostore stänger i slutet av januari.
Jag kommer att sakna denna plats där min kära personal och underbara kunder förgyllt tillvaron. Tack så mycket för all uppmuntran och värme ni gett mig under dessa nio år!
/Hanna"


Så sorgligt.
Tack för allt, Hanna! Sjukt bra jobbat! Jag är så glad att jag känt till butiken från start. Bästaste mataffären, som den grönaste oas mitt i stan! Visserligen har det ekologiska, närodlade och veganska utbudet bland "vanliga" butiker ökat på senare år, vilket såklart är toppen, men det slår samtidigt ut andra fantastiska butiker som har ett helt igenom ekologiskt sortiment.

Ett par dagar senare skriver hon igen:

"Tack för alla fina och stöttande kommentarer och samtal vi fått på fb, Instagram och i butiken. Att ni så gärna vill hjälpa och visar uppskattning betyder så otroligt mycket för oss alla på Ekostore!
Som svar på era frågor så är beslutet definitivt för min del. Att flytta en livsmedelsbutik till nya lokaler kräver medel som Ekostore inte har. Personligen har jag inte heller möjlighet att börja om. Att starta Ekostore har varit en sådan resa där man i efterhand säger att hade jag vetat vad det innebar hade jag nog inte gjort det... Jag ångrar ingenting av dessa nio år. Ekostore har gett mig så många fantastiska möten, och så mycket värme från främlingar som nu känns som vänner. Men jag klarar inte att göra resan igen, numera med tre barn.
Jag har även försökt hitta någon som vill ta över Ekostore och pratat med aktörer som har både resurser och planer på att starta i Göteborg, men inte lyckats.
Jag är mer än gärna behjälplig om det finns någon/några därute som har möjlighet att ta över butiken och försöka vända utvecklingen. Det skulle glädja mig mycket (inte minst som kund) om allt detta goda fick finnas kvar.
/Hanna"

Tänk, den som ändå hade kapital nog att hjälpa Ekostore.
Någon som känner någon som känner någon som skulle kunna föra Ekostore-facklan vidare?
Än lyser stjärnan dock. Ekostore har öppet januari ut så passa på nu, alla matglada, att handla där för sista gången. Någonsin.

* * *

söndag 10 januari 2016

The madness, oh the madness.

Madness: The condition of being mentally deranged.
Galen jag. Kanske är en lätt överdrift men lever definitivt i en mentalt osund period och har gjort så under en tid. Därav den extremt låga aktiviteten här på bloggen.
Otaliga är de gånger jag blivit utfryst och bortvald genom livet. Både i skolan och bland vad jag trott vart mina vänner, ung som inte längre så ung. Nu även, för första gången i livet, på en arbetsplats. Trots vanan borde jag inte bry mig. Men det tar på krafterna. Mer än vad en kan ana. Att jag dessutom dragit på mig dubbla skador i axeln och inte tränat på flera månader gör inte saken bättre. Men det är en helt annan historia.

I början är allt så otydligt och det tar tid att riktigt förstå vad det är som pågår. På ytan verkar allt gyllenbrunt och perfekt gräddat. Men under ytan bubblar och fräser jästbakterierna oroväckande fort. Risken för explosion är överhängande. Frågan är bara när, var, hur?
Ett leende ansikte på en person som avskyr dig, ni vet, lite som glasyr och vacker dekoration på en torr sockerkaka, är så förvirrande. Eller nej, egentligen inte. Jag har grymma känselspröt och avslöjar dem på direkten. Svårigheten är att förstå vari avskyn ligger, för att lösa eventuella problem. Och gå vidare. När vuxna människor inte kan stå för vad de säger eller ens är villiga att lösa ett problem finns det inget uttalat att lösa. Problemet kvarstår således.


Så kom då explosionen. Hela hösten har varit som en enda lång berg-och-dal-bana och så kom då explosionen. De senaste fyra veckorna varit bland värsta. Känslomässigt. Viktmässigt. Sömnmässigt. Ja, helt enkelt förfärligt på alla sätt. Samtidigt har jul- och nyår varit supertrevliga då jag hunnit träffa och umgås med en del vänner och bekanta men fladdret i magen stillar sig aldrig. Känslan av att vara fri, ledig och glad skiftar fortare än jag hinner blinka till närmast en panikångestattack.

Mest av allt är jag så besviken på mig själv att jag sa ja till det där jobbet i början av sommaren. Naturligtvis inget jag kan göra något åt nu men känner mig mer vilsen i livet än någonsin tidigare. Vet inte alls vem jag kan lita på, vart jag ska vända mig eller ens vart jag ska ta vägen nu.



Miss Meisters mat, som snart går in på sitt tionde levnadsår, hade förra året sitt i särklass sämsta bloggår sedan födseln. Förhoppningar inför 2016 är att åter blåsa liv i Miss Meisters mat och fortsätta dela med mig av mitt och andras vegoliv.
Nu riktar vi blickarna framåt.

Väl mött 2016

* * *

tisdag 24 november 2015

Lost and found - eller i alla fall inte helt vilse.

Det hela började för snart tre år sedan. Ryktet om den franska matkedjan Picard (den där butiken med bara fryst mat) skulle lanseras i Sverige. I Stockholm närmare bestämt. Såklart. Flera av mina bloggvänner i Stockholm prisade Picard på alla möjliga sätt och jag erkänner att jag blev rätt så exalterad när jag fick nys om att Picard skulle öppna butik även här i Göteborg.

Frågan var bara var?

I två månader har jag letat. Eller ja, det är en sanning med modifikation. Men varje gång jag cyklat förbi vid Kungportsplatsen har jag kikat extra noga efter en Picard-skylt.
Kungsportsplatsen undrar ni, så onödigt att leta där då butiken ligger vid Kungstorget.

Jag skyller på att jag i augusti började jobba i en helt annan del av stan än tidigare. Istället för att flera dagar i veckan ta vägen genom centrala stan har jag i höst varit där max en dag i veckan. Oftast ganska sent på kvällarna, efter träningen, så svårt att riktigt ha koll på vad som förändras.
Dessutom har hösten varit bland den värsta i mitt mannaminne. Bra längesen nu jag mått så psykiskt dåligt. All tid utanför jobbet går mest åt till återhämtning. Att inte tänka på något. Att helst inte se och höra något alls, det får jag överdos av på jobbet. Varje dag.

Men förra veckan var det äntligen dags! Oj, så mycket rolig mat där fanns. Snittar, puffar och tilltugg till aperitifer, croissanter, såser, sushi, dumlings, vårrullar, desserter, glass och mycket mer. Dock inte så mycket färdiglagad mat för en vegetarian som jag men jag la i alla fall vantarna på bl. a. ett par påsar skalade bondbönor, gröna flageoletbönor och ekologiska fina gröna bönor.

Har du inte varit där än så gör ett besök omedelbums! Kan varmt rekommenderas!
Butiken är öppen mån-fre 09:00-19:00 och lör 09:00-16:00.

* * *

måndag 7 september 2015

Bakom kulisserna i Miss Meister's kök

Drömmer om ett större kök...
Det har varit oförskämt tyst här i sommar. I sedvanlig ordning betyder det inte (tack och lov!) att jag slutat laga och äta mat. Däremot har det varit en tuff vår och sommar för själen och jag mäktar inte riktigt med bloggsvären. Min kropp har dessutom fått ta den stora smällen av den förfärliga diet jag lagt mig till med sedan påsken. Tänk om en kunde växa lika mycket på längden som i omfång. Då skulle jag inte vara den där jävligt korta personen längre.
Smör, yoghurt, ost och allehanda mejeriprodukter i gross och parti. Inte. Bra. Alls. Mer regel än undantag så trycker jag dessutom i mig hela dagsbehovet av energi sent, sent på kvällarna.

Det har helt enkelt inte varit den bästa tiden i livet. Som den uppmärksamme läsaren redan vet har jag bytt jobb. Att byta jobb är inte helt smärtfritt. Särskilt inte när det handlar om en kvinnodominerande bransch med allt vad det innebär. Parallellt med hela långa processen från tankar och beslut att söka nytt till själva genomförandet och både fysisk och psykisk flytt till ny arbetsplats har allt gammalt groll väckt på nytt igen. Känslan av oduglighet, utanförskap, misslyckande m.m. Alla studieår, studielån, praktiker, och tillfälliga jobb förgäves. Att ha satsas så mycket och så länge på något som aldrig någonsin kommer bli verklighet är så sorglig att jag knappt orkar bära det.

Nu är det bara till att bita i det sura äpplet och leva som jag lär. Bye, bye mejeriprodukter, hello matlådor!

Nu är det höst
och jag säger som Robin: 
nu kör vi!

* * *

söndag 23 augusti 2015

Söndagsfika

Söndagsfika vid badet
Närå, Miss Meister har inte gått under jord (även om det är en lockande tanke emellanåt). Bara det att tanke och verklighet så sällan möts i min värld. Det blir liksom aldrig som jag tänker mig. Dessutom, på ny arbetsplats med ca ett 20-tal nya kollegor plus dryga 50 barn, med tillhörande föräldrar och syskon, att programmera in i hjärnan kräver sitt utrymme. Det blir inte mycket över till privatlivet och egna tankar och funderingar.

Så kom också sommaren till slut. Lagom till jobbstart för några veckor sedan och det har blivit många eftermiddagar och kvällar ute vid havet. Idag vankas det söndagsfika ute på solbryggan vid havet!

Är du i stan föreslår jag att du tar en sväng till Global Picnic Food Festival vid Kanaltorget och smakar på mat får världens alla hörn. Mellan kl 11-17 idag söndag kan du kryssa mellan Algeriet, Chile, Elfenbenskusten, Holland, Indien, Iran, Mali, Peru, Pakistan, Somalia, Turkiet, Uruguay och Vietnam.

Trevlig söndag!

* * *

måndag 13 juli 2015

Rabarber, fänkål och selleri i en salig blandning

Semster. Smaka på ordet. Som den ljuvaste sockersöta kaka en någonsin smakat. I alla fall för en som har levt större delen av livet i avsaknad av semester. Kan nästan inte tro det är sant men nu är den här. Gick ut hårt med tre soldagar, varmaste premiärdoppet ever - 18 grader - och en nyskördad bok. Nu verkar det vara slut på den lyxen då solen lyser med sin frånvaro.

Mer tid över då till mat och middagar i matglada vänners lag. Vad bättre än att starta första semesterveckan med en matbloggsträff, tema semester. Problemet var bara vad göra?
Snabbt, enkelt och smakfullt. Som så många gånger tidigare kom min räddare i nöden till undsättning. En sallad, perfekt för sommarens picknickar, enkel att förbereda och funkar bra till både bröd och grillat av olika slag. 
Tack, Yotam! Och tack Rebecka för den goda potatissalladen, Russinet för de goda "picknickbullarna", Johanna för brödet, Beata och Linda för de riktigt snaskiga sötsakerna! Gick hem denna blåsig måndagskväll mätt och glad i hela kroppen. Ni är bäst! 
Sallad av rabarber, fänkål och selleri (av Yotam Ottolenhgi)
4 port

1 stort fänkålsstånd, tunt strimlad
4 selleristjälkar, tunt strimlade
1 stor rabarberstjälk, tunt strimlad
20 g basilikablad, grovrivna
15 g dragonblad, grovhackade
10 g dill, grovhackad
2 tsk fänkålsfrön, rostade och grovt krossade

DRESSING

3 msk olivolja
2 msk citronjuice (av 1-2 citroner)
1 msk lönnsirap
salt 
svartpeppar

några nävar granatäppelkärnor 
 
~ Blanda ihop olja, citronjuice och lönnsirap. Salta och peppra. Ställ åt sidan.
~ Rosta fänkålsfröna i torr stekpanna och låt sedan svalna.
~ Strimla grönsakerna, ca 2 mm tunna. Göres enklast med hjälp av en mandolin.
~ Plocka bladen av de färska örterna, riv eller hacka grovt och vänd ner med de strimlade grönsakerna.
~ Krossa de rostade fänkålsfröna grovt och vänd även ner dem i salladen.
~ Vispa/skaka dressingen och tillsätt precis innan servering. Är det picknick på g så ta med dressingen separat och blanda i på plats.
~ Toppa med ett par nävar granatäppelkärnor.
 
Smaklig spis!

* * *

onsdag 8 juli 2015

Vita bönor med tomat, vitlök och salvia

Primo 24 mars, Spongano 2015
I efterdyningarna av Italienresan har det blivit en hel del italienska toner i Miss Meister's kök. Mycket tomat, basilika och pasta. Fast inte så mycket som jag trodde. Otippat nog blev det inte särskilt många nyheter för mig under resan. Så här i efterhand inser jag att jag redan lagar mer italienskt än vad jag är medveten om. Delvis beror det nog på att jag inte förknippat all min vegetariska mat med just italienskt. Det trots att jag lagar mycket mat med inspiration av Ilva's mat (Lucullian Delights och främst den äldre bloggen Aglio e olio) och faktiskt också Jamie Oliver, som även han har en stor portion italienska influenser i sin matlagning. Kan inte säga att jag har lika stor koll på herr Oliver idag som för 15 år sedan (främst tv-serien The Naked Chef) men mycket av grunderna i matlagningen från honom hänger kvar. 

Vi lagade så galet mycket mat i Italien och det vart omöjligt att få med allt i anteckningarna. Det var förvånansvärt lite ickevegetariskt, vilket jag naturligtvis hoppade över, men några godbitar har jag kvar i huvudet. Till exempel de smaksatta vita bönorna. Superenkelt och supergott!
Nja, ta det med en nypa salt förstås. Jag höftar som vanligt och det kan hända har jag glömt någon ingrediens.
Råkar du å andra sidan vara ägare av Sanna och Hannus bok Syditaliens kök och skafferi så finns "rätta" receptet däri.
Vita bönor med soltorkade tomater, vitlök och salvia (insalata di fave e salvia)
4 port

5 dl vita bönor (små), kokta
3-4 msk olivolja
1 msk vitvinsvinäger
2-3 soltorkade tomater
2-3 vitlöksklyftor
ett gäng salviablad
salt

Har du inte redan blötlagt och kokat bönorna så går det naturligtivis lika bra med färdigkokta i tetrapack. Se bra till att skölja dem och låt rinna av innan du fortsätter med denna bönsallad.
Skär de soltorkade tomaterna i små strimlor och finhacka vitlöken.
Stek den finhackade vitlöken lätt i lite olja.
Blanda olivolja, vinäger, de strimlade tomaterna och den stekta vitlöken med bönorna. Smaka av med salt.
Strimla och fritera till sist salviabladen i het olja, lägg på papper och låt rinna av. Blanda med bönorna precis innan servering.

Smaklig spis!

*  * *

måndag 6 juli 2015

Världens bästa diet - finns den?

Vi äter mer och mer samma sorts mat världen över. På gott och ont. Enligt Kew, The Royal Botanic Gardens i London, finns i runda slängar 30 000 ätbara grödor. Av dem äter vi i princip bara ris, majs och vete. Sorgligt men sant.
På Kew finns Millennium Seed Bank där nära 2 miljarder olika frösorter finns förvarade. Tanken är att innan år 2020 ha sparat 25 % av världens alla plantfrön, främst från de mest utsatta områden på jorden som riskerar att värst drabbas av klimatförändringar och annan förstörelse av oss människor (bl. a. att det faktum att vissa grödor exploateras till den grad att det slår ut andra unika grödor samt gör en del råvaror otillgängliga för lokalbefolkningen (t. ex. quinoa) genom att de blir för dyrt för dem och tvingas leva på billigare importerade hel- och halvfabrikat).

I takt med att vi utsätter våra smaklökar för nya smaker och råvaror, med mat från jordens alla hörn, och skaffar oss en allt mer varierad kost, äter vi alltså globalt sett mer och mer samma råvaror. Hur har det blivit så? Vad gör det med oss som människosläkte? Och vem i världen äter egentligen den bästa maten? Frågorna haglar.
I den brittiska dokumentären World's best diet finns några av svaren. Har du inte sett så skynda att se på SVTplay. Del 1 (tyvärr ej längre tillgänglig) och 2 finns tillgängliga någon dag till. I filmen får vi följa Jimmy Doheryt (välkänd grisuppfödare i England) och Kate Quilton (brittisk TV-profil) på en resa jorden runt. De presenterar 50 länder, vilka rangordnats från de värsta till de bästa dieterna för ett långt och hälsosamt liv (mer info om hur de satt ihop listan) Några faktorer som används för denna rangordning är bland andra:

alkohol
fettyper i kosten

fetma
kostrelaterad cancer
diabetes
livslängd

Från 1970-talet och framåt har kostrelaterade sjukdomar som fetma, diabetes och hjärt-kärl-sjukdomar ökat världen över. Inte sällan i länder som tidigare haft en frisk och långlivad befolkning. Det är nämligen under 70-talet som grödor, främst majs, börjar industriodlas på bred front. Dock inte för de goda råvaran i sig utan för massproduktion av majssirap, ett billigt sötningsmedel. Företag börjar dessutom kräva att bönder jorden runt odlar samma varitet av grödor, vilket i sin tur resulterar i att allt fler grödor försvinner från jorden och därmed också våra matbord. Av olika anledningar är det även som så att vi börjat äta mer och mer halv- och helfabrikat, vilka i sin tur har alltför ensidigt innehåll och oftast innehåller just majssirap.
Bästa dieten är således...

* * *
För den nyfikne och kostintresserade följer här en sammanfattning av dokumentären.

#50 Längst ner på listan finns Marshallöarna. Hur är det möjligt att befolkningen på dessa paradisiska atoller i Stilla Havet, som i princip levt på kokosnötter och fisk, är så körda i botten vad gäller kostrelaterade sjukdomar. Människorna dör främst av diabetes. Det är förfärligt sorligt. I mitten av 1940-talet berövades befolkningen på sin största råvara, fisken, genom de amerikanska kärnvapensprängningar."Vattenfolket" kom inte längre åt fisken ute i havet och tvingas numera leva på  billiga amerikanska importvaror som t. ex. SPAM och andra konserver och helfabrikat. Marshallöarnas befolkning dör främst av diabetes.

#49 Ryssland. Där äter en trots allt inte helt uppåt väggarna fel kost utan dör av alkoholens följder, oavsett handlar om alkoholism och andra alkoholrelaterade händelser.
Efter Ryssland följer Kuwait och flera arabstater, som får en allt fetare befolkning av något de kallar "nya-världs-syndromet", där tillgången på så kallad "junk food" är oändlig.

En annan sorglig utveckling är att Mexico hamnar så långt ner som plats #44. Fetman är väl utbredd och för en stat med så fantastisk god matkultur, vilken de skulle kunna leva gott och länge på, så dödar bl. a. läskeblasken allt fler mexikanare för varje år som går.
Mexikos förhistoriska mat består mer eller mindre av endast sju ingredienser:
majs
bönor
pumpa
chili
sötpotatis
kryddor
örter
Ni förstår ju själva, den dieten håller än!

Så följer USA ett par sydamerikanska stater samt östeuropa och Australien, alla med stor andel majssirap i sin kost och där fetma och diabetes dominerar.
Bland de brittiska öarna är hjärtsjukdomar främsta orsaken bakom den låga levnadslängden. Fetma bland barn är också väldigt utbrett. Kosten består främst av mycket friterad mat samt hel- och halvfabrikat. Huvudingredienserna är kort och gott kött, socker, potatis, vete och vegetabilisk olja.
bild från Channel4.com
Kanske något otippat ligger Etiopien på plats #24. Till skillnad från stater som fått allt sämre dieter så har Etiopiens matkultur berikats på senare år och består mest av linser, gryn och frön, rotsaker och nästan inget kött. Det vill säga mycket fibrer. Säkert har flera av er smakat den för Etiopien karaktäristiska injera, pannkakan gjord av teff. Teff består till 2/3 av protein.
Undernäring är dock fortfarande bland de främsta dödsorsakerna och fetma lyser lyser med sin frånvaro.

När listan börjar räkna ner från #20 hamnar en i Asien. Kina ligger t. ex på plats #18. Kan tyckas lite ironiskt med tanke på att deras huvudingrediens är ris som ju alla kolhydraträdda individer flyr som pesten. Dock är kombinationen med en herrans massa grönsaker toppen för ett hyfsat långt och friskt liv.
Sydkoreaner lider allra minst av fetma och diabetes. Deras kost består främst av fisk, gärna rå, och grönsaker. De fermenterar också mycket mat. Hade det inte varit för spriten skulle Sydkorea nog kunna toppa listan men får nöja sig med plats #13.

Så har vi Frankrike som #8, med en befolkning som lever på kött, ost och rödvin. Enligt dokumentären beror den goda placeringen till stor del på helheten. Att fransmän till stor del har riktiga långluncher. De äter sällan "på väg" och det är glest med halv- och helfabrikat när fransmännen lagar mat.

På plats #6 finns Norden (Norge, Sverige och Danmark) och vår mat beskrivs som en slags nordisk medelhavsmat, Intressant nog är det inte en stat utan en religiös grupp, sjundedagsadventisterna, som hamnat på #4. De är i princip vegetarianer, dricker varken alkohol eller koffein och röker inte heller.

Så har vi då kommit till prispallsplaceringarna. På plats #3 var vi finner världens bästa diet hamnar vi i Grekland. På #2 hittar vi inga mindre än italienarna vilka fått se sig besegrade av...

*trummvirvel*

...Island. Jomenvisst. Där äter de knappt någon fukt eller grönsak och dieten består till stor del av fisk och mejeriprodukter, vilket skiljer sig markant åt andraplaceringens Italien. På Island tillagas en hel del mat med hjälp av Islands unika geotermiska energi (genom ångkokning vars utrustning och metod för övrigt skulle vara kul att grotta ner sig i). Att de titt som tätt badar i de varma källorna verkar också göra sitt till för ett långt och hälsosamt liv. 

* * *

Dieterna skiljer sig alltså en hel del åt i toppen så att helt slå fast vem som äter bäst är inte bara svårt utan nästintill omöjligt. Gemensam nämnare är att maten är minimalt bearbetad, hel- och halvfabrikat existerar knappt ens, samt att den är väldigt lokal. Många idkar självhushåll och äter mat från småskaliga lokala jordbruk och mattillverkare. 

Så, det var väl inte så konstigt att jag la på mig sisådär en elva extra kg första gången jag bodde i USA. Idag håller jag mig som vegetarian närmast åt den italienska dieten men som den nyfikna matnörd jag är, som gärna testar nya råvaror, är det inte utan att jag med lätt ångest kokar min quinoa, vispar ihop min chiapudding och äter så kallad superfood från områden där lokalbefolkningen tvingas leva på billiga och usla importvaror.
Det finns definitivt förbättringspotential för mig att ta mitt globala ansvar.
För människorna och för vår gemensamma miljö. 


 * * *

onsdag 1 juli 2015

Ugnsbakade körsbärstomater


Idag är matinfluenser och recept oändliga och extremt tillgängliga. I princip skulle en kunna ägna sig åt matlagning dagarna i ända, år ut och år in, och ändå inte hinna pröva allt en ser och hör. Konstigt nog går jag ändå på rutin och veckornas alla matlådor har pinsamt lite variation. 
Så ibland, då gnistrar det till och jag lagar mig igenom ett recept här och var. Senast i raden var Slow-roast balsamic tomatoes, ur det brittiska matmagasinet Vegetarian Living. Ugnsrostade tomater är förstås ingen revolutionerande matnyhet, det går bara att göra på lite olika vis så detta var en ny variant för mig.
Det visade sig att inte hade någon balsamicovinäger hemma så det blev att improvisera med en skvätt vitvinsvinäger och en skvätt balsamicokräm istället. Same, same, but different. Det blev rackarns gott det med! 
Ugnsbakade körsbärstomater
1-2 port

20 körsbärstomater (eller 10 plommontomater)
4 hela vitlöksklyftor
olivolja
balsamicovinäger (röd)
salt 
svartpeppar
färsk basilika, timjan eller oregano

Sätt ugnen på 150 grader.
Skölj och halvera tomaterna. Lägg i ugnsfast form tillsammans med vitlöksklyftorna (behöver ej skalas). Ringla över rikligt med olivolja och balsamicovinäger. Salta och peppra.
Baka tomaterna i ugnen ca två timmar, tills de blir genombakade och mjuka.
Ta upp vitlöksklyftorna, skär av de grova ändarna (se till att inte bränna fingrarna!) och kläm ut den mjuka vitlöken över tomaterna och vänd om allting ordentligt.
Toppa med färsk basilika, timjan eller om du hellre föredrar färsk oregano.

Servera till stekt grön sparris (och fullkornspasta eller polenta). Eller använd i tomatsåsen, på pizzan, i soppor m.m. Bara fantasin sätter gränser!

Smaklig spis!

* * *

tisdag 30 juni 2015

Ibland lyser solen extra starkt

Vissa dagar är faktiskt bättre än andra. Idag En tisdag för nio (VART tar tiden vägen?) veckor sedan var en sådan. Det var alltför längesedan sist vi sågs, Kristiina och jag. Solen sken från en klarblå himmel och med löfte om att våren faktiskt var på gång strosade vi runt i Trädgårdsföreningen och njöt av varandras sällskap.

Då jag utfärdat kokboksförbud för mig själv (i alla fall så länge det inte är en helvegetarisk/vegansk kokbok) blev jag superglad för denna fina present från Kristiina! Ett par veckor senare kom också en hälsning från självaste kokboksförfattaren, ni vet han vars resa till Italien jag följde med på.

Förresten, har ni inte kikat där än så ta en tur i Kristiinas blogg som är fylld av härliga och inte sällan underfundiga bilder som visar på att Kristiina har öga för detaljer och lite vad livet självt handlar om.
Där finns naturligtvis även fullt av mat och en hel del hembakat och goda efterrätter.
Tusen tack, Kristiina för boken!
Tack till dig också Hannu, som gjort boken.


* * *

Related Posts with Thumbnails