Livet utan dator

Numera död

Det är ungefär som när jag hade inbrott. Lite så är det med kraschad dator. Höstens ansökningshandlingar är förlorade. Om det är på gott eller ont vet jag inte men jag har kommit att leva stor del av mitt liv via nätet så jag känner mig närapå helt avskuren från omvärlden. Många förlorade timmar i den sociala låtsasvärlden. Allra värst är ändå alla bokmärken i webbläsaren som är borta. Jag som nyss gjort mappar, rensat och organiserat dem.

Tji fick jag.

En av de röda juldagarna, då Af höll stäng och jag inte kunde skicka iväg några ansökningar, såg jag (ironiskt nog) en dokumentär på Kunskapskanalen där programledaren Kjell Eriksson letade upp De bortkopplade. Tydligen finns det över en miljon "bortkopplade" svenskar. Är det ett problem? Hur klarar de sig? Intressant och reflektionerna lät inte vänta på sig.

En sak slog mig. Tagentbordet. På gymnasiet hade jag maskinskrivning på schemat. Som betygsatt ämne. Vad är det värt idag? Nada. Alla förväntas kunna hantera ett tagentbord Men alla kan inte det. Förstår inte varför bokstäverna sitter "huller om buller" eller vad Ins, Del och div. pilar (t ex shift och enter) betyder och måste stirra stint på tagenterna istället för på texten som skrivs. Det kan verka som att jag är från stenåldern då en annan när det begav sig satt med skärm över händerna och knapprade på en livs levande skrivmaskin, Klockade tiden det tog att skriva en text så felfritt som möjligt. Ingen tid för Tipp-Ex ens. 

Jovisst går det att leva utan (egen) dator och internet. Känns bara lite som att steget till Medeltiden är närmare än steget till den moderna tidens tjugohundratal vi nu befinner oss i. Knappast renässans på gång i mitt liv.
Kan inte påstå jag fått "ledig tid" heller. Snarare tvärtom. Det är omständligt och otroligt tidsödande att försöka omskapa och skriva cv+ansökningsbrev för hand, cykla fram och tillbaka till Af:s kontor för renskrivning m.m. Till skillnad från många förfördelade med julledigt tillåter jobbet som arbetssökande aldrig semester och vila. Akrivitetsrapporten ska in nu i januari och ve och fasa om jag inte har minutiöst omfattande jobbsökaraktivitet att rapportera. Och ingen torsdagsfika får en här på af.

En vanlig torsdag på GU, hösten 2012

* * *