tisdag 3 december 2013

Träningens helande kraft, del 2

"Mitt träd" 1 okt 2013,
ett minne blott i gråa novembermörkret
Så var det mer träning. Uppförsbacken jag mötte efter konvalescensen (från årets andra operation) är sedan länge avklarad. Ta mig tusan om jag inte också börjar få tillbaka benmusklerna från den gamla goda Taekwon-Do-tiden. Har dessutom vågat mig på ett par joggingrundor. Igen. Till skillnad från alla tidigare gånger har skadan inte gjort några nämnvärda ljud ifrån sig. Än.

I del 1 skrev jag bl. a. om att jag ofta stöter på patrull angående hur mycket jag tränar. Sanningen är den att jag, efter konstens alla regler, fokuserar jag på det jag har. Nämligen träningen. Tror inte jag haft sinnet i behåll, eller ens levt idag, om jag inte tränat. Då jag knappt innehar några vuxenpoäng* att tala om så fyller träningen ett stort hål. Det är genom den jag får energi. Genom svett och flås får jag utlopp för mycket frustration och ilska över saker jag inte själv har någon kontroll över. Med träningen kan jag för en timma eller två glömma allt annat omkring mig och bara fokusera på att manövrera min kropp. Saknar dock Taekwon-Don oerhört mycket.
Att sparka på säck eller tjock mits är otroligt effektivt för välbefinnandet och riktigt humörhöjande. Även om det tog många år, kom jag till och med att gilla sparringen. Det känns knappast naturligt för mig att slås men som med det mesta i livet blir en bättre på just de en övar på.
I Taekwon-Do är det omöjligt att tänka på annat än just Taekwon-Do. Så mycket teknik på alla sätt och vis. För att inte tala om vilken kroppskontroll som krävs. Bland annat för att inte skada medtränarna men främst för att göra teknikerna så perfekt som möjligt. Ett tul är lite som en dans, med bestämda steg och rörelsemönster, knutna händer eller öppna (knivhand) och till och med bestämda vinklingar på händer och fötter. Det går verkligen inte att ha tankarna på annat håll samtidigt. Jag har (tack och lov) med mig mycket av samma koncentration när det kommer till träning på gym och i de gemensamma klasserna.

Genom träningen får jag möjlighet att uppleva känslan av att gå framåt. Känslan av att utvecklas. Jag lär mig hela tiden nya saker. Resultatet av träningen, som t ex kondition och muskler, är färskvara och kräver ständigt underhåll. Vid mer eller mindre ofrivilliga uppehåll blir det därför till att börja om på nytt igen, vilket emellanåt känns rätt så tradigt. Som att stå och stampa på samma plats. För att inte fastna på samma plats och tröttna hittar jag alltid nya utmaningar. Det kan vara att orka jogga uppför långa trappor, lyfta tyngre, göra fler burpees på en minut än veckan innan för att inte tala om att klara av att stå länge i Bakasana (kråkan) i yogan. 

Biomekanisk spark. Bild lånad från ITF Europe
Jorå, sakta men säkert börjar det gå åt rätt håll igen. I flera år har jag inte kunnat träna fullt ut, vilket är oerhört frustrerande. Men i höst har jag alltså kunnat lägga på mer vikter, gå på de lite tuffare passen än tidigare och så har jag de senaste veckorna också joggat ett par gånger/v. Jag kommer aldrig bli som min nya idol, Frank Medrano, men kanske, kanske kommer jag kunna göra en twimyo bandae dollyo chagi (bilden ovan) och andra goa sparkar igen.

För dem som har jobb, djur, barn, partner osv sticker det väl i ögonen och det kan säkert vara svårt att förstå, särskilt då uppfattningen om att jag har eoner av ledig tid att fördriva med allehanda latmansgöromål är vida spridd. Som att jag har tid att göra allt alla dem med jobb, barn, familj m.m. aldrig hinner göra. Åtminstone inte regelbundet.
Du är mer än välkommen att byta tillvaro med mig.
Det är bara att logga in dig, med ditt BankID, på kontrollmyndigheten (som egentligen heter något annat) och där minutiöst redovisa din senaste månads jobbaktivitet. Var, när, hur.

För varje hundra jobb du söker följer hundra nej. Har du tur får du meddelandet: Tack för visat intresse men vi har valt att gå vidare med annan sökande. Du kommer bli utskrattad av rekryterare, ifrågasatt varför du söker ditten och datten av vissa, precis som andra kommer ifrågasätta varför du inte fokuserar på ett område. Misstankar om att du har ett riktigt uselt CV och egentligen är en av de mest underliga människorna som absolut ingen vill ha att göra med lurar ständigt runt hörnet.
Utöver detta kommer du också få all (o)möjlig kritik för dig som person, för din bakgrund, dina utbildningar och tidigare jobb, för ditt val och vilja att förbättra för dig själv för att bli frisk samt ständigt få höra hur enkelt allt är, bara du vill. Tillräckligt. Mycket.
Det är bara att...
...göra si eller så.
Så välkommen du, att testa på hur det är att leva som arbetslös i dagens Sverige.
 ***

*Saker/tillstånd i livet som idag räknas mer till ett så kallat vuxenliv än vad ålder gör, t ex barn, jobb, partner, kreditkort, huslån, bil osv. 

2 kommentarer:

Kristiina sa...

Träning ger mig smidighet- ramlar inte lika lätt och slår mig, ger mig styrka- orkar bättre, ger mig mental hälsa- klarar vardagen bättre mm. Träning är bra på alla plan !!!! Fortsätt och träna Åsa och ski.. vad andra tycker... :)

Åsa sa...

Kristiina - Jaaa, det är så bra med träning! Precis, på alla plan :) Ja, jag gör som du säger och tränar på. Idag var vi ett troget gäng på crosstrainingen som trotsat stormen och ägnade oss åt hopp, skutt, tunga lyft och oändligt många burpees :D

Related Posts with Thumbnails