onsdag 21 september 2011

I dessa svamptider


Redan onsdag. De senaste sju dagarna har bara svischat förbi. Trots att inget vettigt blivit gjort. En rejäl dipp i livet och jag har knappt sovit alls. I början av förra veckan nåddes jag av en god nyhet som dessvärre dragit ut lite på tiden. Jag lovar att ni alla kommer bli varse vad det lider.

Vad som hände sedan har lagt sordin på hela min tillvaro. Och inte blev den bättre då regeringens budgetproposition inte visade sig innehålla en tillstymmelse av någon förbättring för oss arbetslösas situation. Bara mer bidrag till anordnare som erbjuder totalt meningslösa och omeriterade sysslor för oss som redan har yrkeserfarenhet, är kompetenta nog att sköta ett jobb och dessutom har flera års akademiska studier med oss i bagaget. Jo, för vi finns faktiskt. Och det trots att vi i fem års tid blivit matade med hur arbetslösa människor är lata, okompetenta, icke anställningsbara helt saknar både arbetsvilja och förmåga att passa jobbtider.

Jag, och många med mig, är i allra högsta grad duglig och arbetsvillig. Att regeringen satsar på ökat bidrag till anordnare och handledning av anställda med ett redan förmånligt stöd (för arbetsgivaren vill säga), samt för att effektivisera handläggningen och placeringar av deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin (JUG) istället för att på allvar ägna sig åt att få arbetsgivarna att själva betala för den arbetskraft de behöver, är oroväckande. Det finns inga som helst resultat som visar på att JUG, och då särskilt den tredje fasen, även kallad sysselsättningsfasen, leder till att fler arbetslösa får arbete.
Så vem är det egentligen som är bidragstagare här i landet?

Att jag nu på heltid ska bli tvångsplacerad på ännu en plats (i en secondhandbutik) där jag ska utföra sysslor som inte annars blir gjorda (sortera kläder) och sysslor som för secondhandbutiken är kvalitetshöjande (städa toan), samtidigt som jag på något underligt sätt ska fortsätta vara aktivt jobbsökande (undrar om de som kom på detta någonsin behövt ägna sig åt utformningen av sitt CV, formuleringar, registreringar in absurdum på hemsidor och numera för vart och ett av de jobb du söker) gör mig så illamående och yr i skallen att jag inte vet vad jag ska ta mig till.


Så havf förtröstan, mina vänner och matbloggsläsare! Det där med mat har inte riktigt högsta prioritet för mig nu. Det snurrar för mycket i skallen. Men än är jag inte helt knäckt och nere i skorna. Det kommer, det kommer...


***

2 kommentarer:

Tapetorkestern sa...

Hur det på något vis kan vara bra för samhället att folk tvingas arbeta utan riktig lön med jobb som de är totalt överkvalificerade för, så att de ska må tvärdåligt varje dag och aldrig kunna hitta ett lämpligt arbete, det är en av livets allra största gåtor. Svaret är dock enkelt: det är inte bra på något vis, men de som kommit på själva idén är totalt underkvalificerade för SINA jobb.


Kämpa på!

Åsa sa...

Tapetorkestern - Haha, visst är det så. Jag har roat mig med att kolla in CV:t till flera av ministrarna i regeringen och herre jösses, flera har ju varken färdiga utbildningar, fil kand/mag i sina ämnen utan har kanske enstaka kurser och några helt utan akademiska studer. De har helt enkelt jobbat sig fram och visst är det så man frågar sig hur det egentligen gått till när de får sina nya poster...

Att regeringen nu struntat i att riksdagen röstade för ett stopp av nya placeringar av deltagare i fas 3 är helt sjukt. Det finns inget som visar att placeringar hos alla fas 3-direktörer leder till att deltagarna får jobb så varför i h**vete fortsätta med det?? Jag begriper det inte.

Related Posts with Thumbnails