söndag 28 november 2010

Där satt den!


Som så många andra försummar jag bloggen på grund av en massa andra havanden och göranden. Både huvud och kropp har varit upptagna på annat håll den mesta av min vakna tid. Nu kan jag i alla fall bocka av en sak på livets långa "att-göra-listan".
Vid den här tiden på året för två år sedan var jag i riktigt bra form och hade precis lagt in en högre växel inför en alldeles speciell dag som skulle äga rum i mars 2009. Men så dök ett jobb upp och jag tog klivet över Atlanten och landade i Santa Barbara ett halvår. Väl hemma igen har det sedan dess varit en minst sagt bumpy road. Både fysiskt och psykiskt. Det har tagit på tok för många år att komma fram men igår kväll var det till slut dags för den där speciella dagen, något jag inte ens kunde föreställa mig för snart 8 år sedan då jag med hårt lindade händer, ömmande fötter och leder i kroppen tog steget in i Do Jang och började lära mig Taekwon-Do.


Såklart hör väl inte detta till de allra vanligaste lördagskvällsbestyr. Roligare saker kan man definitivt pyssla med. Men vad gör man inte för en titel? ;-) Dagen började tidigt, i röd outfit liksom mitt bälte (fast med ett svart litet streck också), och tvätt stod överst på listan. En inte allt för pigg och utvilad jag blev mer och mer nervös och okoncentrerad för varje timma som gick.

Borttagen bild av mig själv i röda kläder

Tolv timmar senare blev jag godkänd för Black Belt 1st degree ITF Taekwon-Do!

Borttagen bild av mig själv i svarta kläder

Boosabum Åsa

Ett obetydligt steg för mänskligheten men stort steg för mig. Jag och klubbkompisen H (15 år yngre som redan kan flyga!) fick efter 2 nervösa timmar fyllda med tul, sparkar, snurr, hopp och krossande plankor höra orden från våran examinatör att vi vart godkända och har nu, efter 10 Kup-grader, uppnått graden Svart bälte - 1a Dan.
Så, dagen efter den speciella dagen är det väl bäst att klä sig i svart då ;-) Nu är det bara att börja träna på allvar. Kanske kanske kommer någon gång i framtiden drömmen bli sann. Drömmen om att kunna flyga för egen maskin ;-)



7 kommentarer:

em sa...

GRATTIS!
säger
Margaretha

Anne sa...

Men gud, grattis!! Vad bra du är!!

Nässelblom och choklad sa...

Superduktiga du! Grattis till din gradering - jättekul!

Åsa sa...

Tusen tack alla tre!! Jag kan knappt tro det är sant. Men ta mig tusan om jag inte får knyta ett svart bälte om midjan nu :) Började med vitt bälte för snart 8 år sedan och det har hunnit gå hela 3 år sedan den senaste graderingen som i lördags var den 9:e i ordningen.

Annika sa...

Stort, stort grattis, än en gång! Underbart! Så otroligt coolt! Jag är stolt över dig - du är grym!

Pia K sa...

grattis i efterskott! begriper inte mkt av detta, utanför min begreppssfär om man säger som så, men är helt övertygad om att det är bra, kanonduktigt och toppen!

(och så vill jag gärna höra mer om jobbet i santa barbara, ja överhuvudtaget borde jag sätta mig ner och maila ett riktigt mail. usch, det där med att man vill höra av sig till alla fina, men så kommer annat emellan, prioriteringar, måsten, blaj, blaj, tidsbrist...)

Åsa sa...

Pia K - hehe, nä det är inte helt lätt att hänga med bland kampsporterna. Inte ens jag gör det ;) Började träna Taekwon-Do för 8 år sedan. Med hårt lindade händer och en galet värkande kropp. Trodde knappt jag skulle klara en termin men plötsligt var första graderingen ett faktum och sen har det bara rullat på. Låg i hårdträning för svart för 2 år sedan och det var som sagt då jobbet i Santa Barbara dök upp. Vägen tillbaka till tkd och formen har varit lång och tuff men nu är jag på banan igen och det känns iaf som att det går åt rätt håll - träningsmässigt :)

SB-jobb mailar jag om :)

Related Posts with Thumbnails